Idag tänkte jag skriva ett inlägg om stress och
prestationsångest. När skolan började igen i höst lovade jag mig själv att
inte stressa upp mig och kräva för mycket av mig själv. Det har gått bra
hittills, men inte nu längre. Jag är skitstressad, och det faktum att jag är
ledig resten av denna vecka hjälper inte alls. På måndag börjar en ny "period" med tre nya kurser, plus de tre jag håller på med nu (som går ända till
jullovet), plus lärdomsprovet. Två av dessa nya kurser är extra, d.v.s. jag har själv valt att ha dem (jag behöver tillvalspoäng och finskan
är ju obligatorisk även om jag har ”valt” att ha den nu). Jag har alltså 2
kurser mer än den ”normala” studietakten. Om en av dessa kurser inte var finska
och jag inte dessutom hade lärdomsprovet som hänger över mig skulle jag inte
stressa upp mig, men nu är det så.
Från skolan är det en hel del press (känner
jag i alla fall) att man ska arbeta med lärdomsprovet ganska mycket nu under
hösten även om det ska vara färdigt först till våren, men jag har nu
konstaterat att nej. Det fungerar inte för mig. Jag klarar inte av att ha finska
och lärdomsprov + fem (fem!!) andra kurser samtidigt. Därför tänker jag skriva
det jag hinner/kan på lärdomsprovet denna lediga vecka, för att sedan på
måndagen lägga det på is och fokusera på resterande kurser som alla ska vara
färdiga i mitten av december. Under jullovet (1 månad långt) kommer jag att ta
upp lärdomsprovet igen (skriva teorin) för att sedan våren 2017 göra själva
undersökningen och slutföra lärdomsprovet någon gång i april.
Sen måste jag ju
ta och inse att hinner jag inte med allt ändå så får jag skjuta på datumet när
jag är planerad att bli färdig, den möjligheten finns egentligen inte alls i
mitt överpresterande tankesätt, men jag måste ju inse att i värsta fall blir
det så. Och det är okej. Jag dör inte av det. Jag har aldrig skrivit något ämne
på omtent eller så, men jag får helt enkelt vänja mig vid den tanken, speciellt
med tanke på finskan. Jag kan inte kräva att jag klarar av allt med högsta
betyg, och mitt största stressmoment just nu är som ni kanske ser lärdomsprovet
och finskan. Om två månader kanske jag sitter här och skriver om hur jag
stressade i onödan och det har gått jättebra, lärdomsprovet går bra framåt och
finskan är godkänd. Jag kanske överskattar arbetsbördan och underskattar vad jag hinner
med/klarar av (det brukar vara så). Jag hoppas verkligen det.
Men jag kan inte kräva det av mig själv (vilket är precis vad jag gör just nu), för då går jag in i väggen. En
annan orsak till min stress är att jag ser framemot julen så himla mycket, och
jag har liksom för mig att det snart är jul. Vilket innebär att jag i såna fall
snart måste ha färdigt alla arbeten i kurser jag inte ens har börjat med än,
för att inte tala om julklappar. Jag måste lugna ner mig lite i min julväntan,
för den blir också ett stressmoment snart.
Hur som helst. Det här var kanske
inte det roligaste och positivaste inlägget någonsin, men jag behövde skriva av
mig och konkretisera någon sorts plan för hur jag ska ta mig igenom dessa två
månader, och ifall någon annan som råkar läsa det här känner likadant vet ni ju
nu att ni är inte ensamma. Och på något sätt brukar det ju alltid ordna upp sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Leave your opinion :)