Tankar 21.49

Jag har gnällt rätt så mycket här på bloggen på senaste tiden, så jag tänkte jag skulle skriva ett lite gladare inlägg :)

Just nu mår jag bra. Mitt liv är inte perfekt, men jag är lycklig, och det är ju det viktiga. Det finns ju de som har det värre liksom. Jag ska inte jämföra mej med barnen i afrika, för det är som att jämföra knäckebrödssmula med månen, men jag ska jämföra mej med mejsjälv för ett halvår sedan. Då mådde jag riktigt riktigt skit. Jag har aldrig på allvar velat ta livet av mej, men då var jag nog närmast jag någonsin har varit. Min pojkvän hade gjort slut, och jag kunde bara inte släppa det. Jag förstod inte varför, vad hade jag gjort för fel liksom, eller var det hela mej det var fel på? Dessutom hade det hänt en annan sak också, som jag mådde väldigt dåligt över. Och hela tiden fanns där en person som tyckte om mej, som försökte få mej att förstå att livet går inte under för dethär, det är inget större fel på mej osv; men jag ville bara inte lyssna. Jag mådde så otroligt dåligt att jag bara inte kunde se ngt bra just då, även om jag visste att det fanns bra saker.

Jag vet inte riktigt exakt när dethär ändrades, men någongång runt jul/nyår mådde jag plötsligt bättre? Och nu kan jag ärligt säga att jag mår bra och är lycklig igen, även om det fanns en tid då jag trodde jag aldrig kunde bli det. Jag har såklart inte glömt, speciellt inte hur jag mådde. Jag minns hur hopplöst allting kändes, hur jag hela tiden måste göra ngt, prata med någon, vara någon, både för att visa att jag visst klarade mej själv, och ännu mer för att inte helt gå under.

Jag fick höra att jag var riktigt jävla jobbig under denhär tiden. Det kom som en chock för mej, för det var mycket lite av hur jag mådde som någon annan faktiskt märkte. Jag kan vara jävligt bra på att spela glad om jag vill. Så om jag var jobbig och bråkade, tänk då på att det bara var en liten del. Jag mådde ca. 10 gånger värre innuti. Jag minns fortfarande dethär, och det hjälper mej att uppskatta mitt liv mer nu. Jag har lärt mej att inte ta ngn skit, men samtidigt erkänna och förlåta när jag har fel. Och bara för att jag inte gråter betyder inte det att jag mår bra.

Men just mår jag som sagt bra. Jag skulle inte vilja ändra på ngt, förutom obetydliga saker som mindre läxor, mer pengar osv. Jag är tacksam för att jag har min familj, mina fina vänner, min underbara pojkvän, tak över huvudet, mat på bordet osv. Nu har jag ju inte varit med om någon större katastrof eller så, men efter att man har mått dåligt i flera månader så uppskattar man sånt mer. Också lite mindre saker, som min bil, min lägenhet, och slalomresan är jag löjligt glad över :) En sak som man märker att jag är nöjd med livet är mitt hår. Jag har lärt mej att acceptera att mitt hår är kort och gult nu, eller det spelar helt enkelt inte så stor roll längre. Det finns viktigare saker att tänka på.