Väntar och väntar och väntar...

När jag väntar på något, så blir det alltid värre ju närmare

jag kommer. Om jag inte kommer att se Jani på 2 veckor tex,

ja då är det helt ok i början, nu är det såhär liksom och det

kan jag inte göra så mycket åt. När det bara är 2 dagar kvar

däremot, då blir jag superfrustrerad och vill att han ska vara

här numetisama! Lite så känns det med flytten nu också.

Ju närmare den kommer, desto otåligare blir jag!

Försöker sysselsätta mig så att dagarna ska gå fortare, men ändå

känns 8 dagar som föreeeevigt... Igår packade jag ner nästan

alla mina kläder. Insåg att det finns ingen chans att jag hinner

använda allt på en vecka ändå. Har även inhandlat lite skolmaterial.

Jag är liksom klar att flytta in nu okej?? Men så har jag ju lite kvar

av dethär som kallas jobb... vilket inte är dåligt alls egentligen,

för jag trivs ju på mitt jobb och tycker t.o.m. att det ska bli

lite ledsamt att sluta. Men det är liksom själva flytt-grejjen jag

väntar på. Kanske jag kan pendla den sista veckan? :P

Voi voi, det här är ju värre än julafton -.-

Haha, var är mina ögonbryn!?