Avskrivning

Jag har funderat på en sak väldigt mycket på senaste tiden. Lite för mycket känner jag (fast det inte är ngt som oroar mej på ngt sätt). Det är ingenting som har hänt eller ska hända (ännu) heller, jag har bara helt enkelt funderat mycket på det (förståeligt med tanke på vad som händer i mitt liv just nu). Nu blev ni nyfikna va ;)

Nej men ibland får jag bara lust att skriva av mej riktigt ordentligt, men dethär är ju ändå en blogg som kan läsas av vem som helst, och lite privatliv måste man ju få ha :) Då skulle jag ju kunna skriva dagbok istället tänker ni, istället för att göra irriterande inlägg såhär. Tro mej, jag har försökt! Jag har börjat på säkert 10 dagböcker i mitt liv, jag skriver några dagar, sen allt mer sällan och efter ca. 2-3 veckor inte alls. Jag är nog ingen dagboksmänniska helt enkelt. Så varför har jag en blogg då? Nå att skriva tycker jag om. Jag tycker sällan att det är jobbigt med tex. uppsatser i skolan, det kommer ganska lätt för mej helt enkelt. Kanske det är talang, kanske det är tur, inte vet jag :)

Något som inte kommer ens i närheten lika lätt är finska. Jag har finskaförhör i morgon. Nu har vi ju ganska lätt finska, man klarar sej om man bara läser på orden, och det är väl ungefär det jag gör. Jag är bra på att lagra information i mitt huvud för ngn dag, men om jag ska börja bilda hela meningar? Nej, inte en chans. Och jag vill ju kunna finska, jag vill bara inte lära mej. Jag har liksom gett upp det. Min teori är såhär: Eftersom man började med "lek-finska" redan i dagis och fortsatte med det i typ 3-4 år var man inte riktigt koncentrerad. Sen i trean och fyran började vi med finska på allvar, grammatik och böjningar av ord och sånt. Då for det inte riktigt in i mitt huvud att jag kommer att behöva dethär senare i livet. Jag bodde ju i en helt totalsvensk liten kommun, ingen talade finska där då (det är annorlunda nu). När jag sedan nångång i högstadiet insåg att dethär är viktigt och jag borde faktiskt ta dethär på allvar och lära mej det var det försent. Jag hade missat det allra mest grundläggande, och då är det skitsvårt att försöka lära sej det hela (iaf. för mej). Jag önskar verkligen att jag hade följt med ända från början nä jag hade chansen, men jag fattade somsagt inte hur viktigt det var då.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva. Det finns mycket jag vill skriva, men inte kan. Det händer så mycket i mitt liv just nu (materiella saker), och de fördubblades efter förra veckan semester. Jag blir så otroligt stressad av allt dethär att jag bara vill gråta ibland, för jag har en massa att fundera på också, och en massa jobbiga känslor. Ändå är jag på ngt sätt glad. För när jag tänker efter är dethär bara småsaker. Vad spelar det för roll om jag får underkänt i trikåprovet och måste ta om? Vad spelar det för roll om lägenheten inte är 100 % städad hela tiden? Vad spelar det för roll att mitt hår är äckel-kort? De sakerna som betyder mest, det viktigaste, fungerar ju! Familj, vänner, skolan, pojkvän, livet överlag. Och om det dyker upp ngn större jobbiga sak så tror jag faktiskt att jag klarar av det :) Så tack alla mina kompisar, min underbara pojkvän, min släkt och min familj, ni betyder mest <3